Författaren bakom Malmö-krim

Set Mattsson porträttfoto fotograf: Kim Ekvall

En ny stjärna på den svenska deckarhimlen! Set Mattsson är sjuksköterskan som utbildade sig till journalist och som nu också kan kalla sig författare. Hans debut Ondskans pris är en suggestiv kriminalroman som bygger på verkliga händelser i 40-talets Malmö.

Hur kom det sig att du började skriva Ondskans pris, och varför om 1940-talets Malmö?

– Idén dök upp redan i mitten av 1990-talet när jag utbildade mig till journalist på Folkhögskolan i Skurup. Sedan skulle det dröja nästan tio år innan jag på allvar började göra något åt den. De viktigaste anledningarna till att jag valde att lägga handlingen i Malmö under 1940-talet är dels att det är staden jag växte upp i, dels att jag ville skriva om en tid som jag var nyfiken på och som det inte har skrivits så mycket om. Kriget var slut, gränserna öppnades och ransoneringarna upphörde. Jag har alltid inbillat mig att de första åren efter kriget måste ha varit en speciell tid att leva i och det är den jag har försökt skildra.

Hur gick din skrivprocess till rent praktiskt?

– Jag har tillbringat ett oändligt antal timmar på Stadsarkivet i Malmö och läst kriminalpolisens förhörsprotokoll och utredningar. Många av de brott som skildras i boken utgår från riktiga fall från den aktuella tiden som jag sedan har stuvat om i så de blir en del av handlingen. Jag har också intervjuat flera före detta poliser som var verksamma under de här åren för att kunna skapa en trovärdig skildring av deras arbete.
Dessutom har jag läst dags- och veckotidningar för att få en bild av samhället och vilka problem och funderingar som upptog människors tankar, information som jag sedan har kompletterat med intervjuer av personer som minns den här tiden.

Drömde du om att bli författare som ung?

– Nej, jag hade inga tankar på att skriva romaner förrän i slutet av 1980-talet då jag läste ett minnesord över en för mig okänd person i dagstidningen. Mannen hade publicerat några noveller och de korta raderna satte igång en process som gjorde att jag började skriva. Några år senare utbildade mig till journalist, men tanken på att skriva skönlitteratur fanns kvar och nu har det äntligen blivit av.

Läser du många deckare själv – och vem är dina favoritförfattare i denna genre?

– Jag läser en hel del deckare och inom den genren är James Ellroy given etta. Att läsa honom är som att sugas med i en virvelstorm.

Vilken karaktär i din bok identifierar du dig mest med, och vem fann du svårast att gestalta?

– Mina karaktärer lever ett liv som inte har många likheter med mitt eget, men om jag ska välja en så blir det kriminalöverkonstapel Douglas Palm. Han är gammal boxare, en sport jag har tränat under många år, och Hemingway-freak, precis som jag. Men sedan har vi nog inte så mycket mer gemensamt med varandra. Att skildra ett annat kön än sitt eget har sina speciella problem, men trots det så var den unge polske juden Josef Lipski svårast att gestalta. Hans erfarenheter och hur han påverkats av dem krävde många omskrivningar innan jag blev nöjd.

Vad anser du vara de största likheterna och skillnaderna mellan dagens och 40-talets Malmö?

– Det är en komplex fråga. Den organiserade brottsligheten som i nuläget plågar Malmö fanns inte under 1940-talet. En likhet är att 1940-talets Malmö också var en kosmopolitisk stad med många invandrare, exempelvis fanns det 15 olika nationaliteter på Kockums varv 1946. Och precis som nu var bristen på bostäder stor, och många tvingades bo i eländiga lägenheter. Samtidigt fanns det gott om arbete vilket gjorde att ungdomar kom in i samhället på ett helt annat sätt jämfört med i dag. Men den största skillnaden mellan nu och då handlar om identitet. Då var Malmö en stolt arbetarstad med många viktiga industrier. Nu är de flesta av dem borta och staden har under de senaste 20 åren famlat efter en ny identitet utan att riktigt lyckas hitta någon. Dagens Malmö förknippas i stället med kriminalitet och stora sociala problem som man måste komma tillrätta med. Men jag är optimist, det finns alldeles för många bra malmöbor för att de skulle låta det gå riktigt åt helvete. Och så länge som attityden av ”Avadådå” lever kvar är jag lugn, då kommer det att lösa sig.

Flera röster i media har efterlyst historiska deckare – fyller din roman ett tomrum i dagens bokutgivning?

– Det är åtminstone min förhoppning att det ska bli så. Allmänhetens intresse för historia verkar inte avta och jag tror att det finns en efterfrågan på historiska deckare som ger läsarna både spänning och en inblick i livet från förr. Men hur stor genren kan bli är svårt att veta eftersom den kräver tidsödande och omfattande research av författaren jämfört med en roman som utspelar sig i nutid.

Vad kan man som läsare förvänta sig av de kommande böckerna i serien?

– Ja, Ondskans pris är tänkt som den första i en serie böcker där läsarna får följa mina huvudkaraktärer genom 1940-talet och början av 1950-talet. Jag hoppas kunna ge läsarna både spänning och en känsla för livet i Sverige under efterkrigstiden. Arbetet med bok två har redan börjat och den kommer att utspela sig under 1947 och 1948 och bland annat handla om den växande skräcken för kommunisterna och arbetskraftsinvandringen. Och så givetvis ett mord eller två.